FORMULARI I BARNAVE I KOSOVĖS

2. Sistemi kardiovaskular

2.1 BARNAT ME VEPRIM  POZITIV INOTROP

Inotropėt

DIGOKSINA

DOPAMINA

IZOPRENALINA

2.2 DIURETIKĖT

AMILORIDI

BUMETANIDI

FUROSEMIDI

HIDROKLOROTIAZIDI

INDAPAMIDI

MANITOLI

METOLAZONI

SPIRONOLAKTONI

2.3 BARNAT ANTIARITMIKE

Grupi I  i antiaritmikėve

Grupi II i antiaritmikėve

Grupi III i antiaritmikėve

Grupi IV i antiaritmikėve

ADENOZINA

AMJODARONI

ATENOLOLI

DIZOPIRAMIDI

KINIDINA

LABETALOLI

LIDOKAINA

MINSETILI

METOPROLOLI

PROKAINAMIDI

PROPAFENONI

SOTALOLI

VERAPAMILI

.4 BETA BLLOKUESIT

Beta-bllokuesit

ATENOLOLI

KARVEDILOLI

LABETALOLI

METOPROLOLI

PROPRANOLOLI

SOTALOLI

2.5 BARNAT QĖ NDIKOJNĖ NĖ SISTEMIN RENIN-ANGIOTENZIN DHE DISA BARNA TJERA ANTIHIPERTENZIVE

Antihipertenzivėt

HIDRALAZINA

METILDOPA

NITROPRUSIDI

Inhibuesit e enzimit konvertues tė angiotenzinės (ACE inhibuesit)

ENALAPRILI

KAPTOPRILI

LIZINOPRILI

VALSARTANI

Alfa-bllokuesit

DOKSAZOSINA

TERAZOSINA

Nitratet

DINITRATI I IZOSORBITIT

MONONITRATI I ISOSORBITIT

TRINITRATI I GLICEROLIT

Bllokuesit e kanaleve tė kalciumit

AMLODIPINA

DILTIAZEMI

NIFEDIPINA

NIMODIPINA

VERAPAMILI

2.7 SIMPATOMIMETIKĖT

ADRENALINA ( EPINEFRINA)

2.8 ANTIKOAGULANTĖT DHE PROTAMINA

EPOPROSTENOLI

HEPARINA

PROTAMINA (sulfati)

VARFARINA

2.9 BARNAT KUNDĖR AGREGIMIT TĖ TROMBOCITEVE

Barnat qė ndikojnė nė koagulimin e gjakut

ACIDI ACETILSALICILIK

ABCIKSIMABI

DIPIRIDAMOLI

KLOPIDOGRELI

2.10 BARNAT PĖR TRAJTIMIN E INFARKTIT TĖ MIOKARDIT DHE FIBRINOLIZA

Trombolitikėt (Fibrinolitikėt)

ALTEPLAZA

STREPTOKINAZA

2.11 BARNAT ANTIFIBRINOLITIKE DHE  HEMOSTATIKĖT

APROTININA

ETAMSILATI

2.12 BARNAT PĖR RREGULLIMIN E LIPIDEVE

Antilipemikėt

FLUVASTATINA

ATORVASTATINA

SIMVASTATINA

GEMFIBROZILI

 

Nė kėtė kapitull pėrshkruhen barnat mė tė pėrdorshme nė trajtimin e ērregullimeve kardiovaskulare. Edhe- pse ndryshojnė shumė nga njėri tjetri ato mund tė klasifikohen nė bazė tė veprimit tė tyre nė:

 

ACE-inhibuesit, e enzimės konvertuese tė angiotenzinės.

Pėrdoren kryesisht nė insuficiencėn kardiake, hipertension dhe infarkt. Kanė veprim tė mirė dhe tolerohen relativisht lehtė.

Antiaritmikėt, janė barna qė pėrdoren nė trajtimin e aritmive. Njė pjesė e tyre si beta bllokuesit, digoksina, lidokaina pėrveē veprimit antiaritmik kanė edhe veprime tjera tė rėndėsishme dhe pėrveē shfrytėzimit tė tyre kundėr aritmisė gjejnė aplikim klinik edhe nė shumė ērregullime tjera.

Antikoagulantėt, pėrdoren nė trajtimin dhe profilaksėn e ērregullimeve trombo-embolike. Grupet kryesore janė antikoagulantėt direkt dhe indirekt. Tė parėt inhibojnė koagulimin e gjakut duke fuqizuar veprimin e antitrombin III-shit i cili inhibon faktorėt e koagulimit tė aktivizuar si trombinėn (IIa) dhe faktorin Xa, kurse antikoagulantėt indirekt veprojnė nė sintezėn e faktorėve tė koagulimit ( e varur nga vitamina K) siē janė: protrombina, faktorėt VII, IX, X dhe proteina antikoaguluese C dhe kofaktorit tė saj proteinės S.

Antiagreguesit e trombociteve, kėto barna zvogėlojnė agregimin e trombociteve dhe pėrdoren nė parandalimin e ērregullimeve trombo-embolike te pacientėt tė cilėt kanė pėrjetuar infark, iskemi ose anginė jostabile si dhe tė pacientėt me rrezik tė lartė ndaj kėtyre ērregullimeve.

Beta bllokuesit, janė antagonist konkurues tė receptorėve beta adrenergjik dhe pėrdoren nė trajtimin e ērregullimeve kardiovaskulare si hipertension, angina pectoris, aritmi, dhe infarkt tė miokardit. Disa gjejnė pėrdorim nė trajtė pikash pėr sy, pėr tė ulur shtypjen e ngritur intraokulare nė glaukomė. Dallojnė pėr nga afiniteti i tyre pėr beta1 dhe beta2. Receptorėt, beta1  gjenden kryesisht nė zemėr kurse beta2 nė bronke, nė enėt pėrferike tė gjakut, nė mitėr dhe nė pankreas. Pėrderisa propranololi vepron nė tė dy llojet e receptorėve  beta1 dhe beta2, barnat tjera, si atenololi, kanė afinitet vetėm pėr beta1 receptorėt dhe quhen kardioselektiv.

Bllokuesit e kanaleve tė Ca, gjejnė pėrdorim, kryesisht nė trajtimin e angina pectoris dhe hipertensionit. Disa pėrdoren edhe si antiaritmik. Ato ihibojnė fluksin e Ca brenda qelizės, i cili ėshtė pėrgjegjės pėr mbajtjen e fazės sė platosė sė potencialit tė veprimit, kėshtu qė ndikohen qelizat e enėve tė gjakut, miokardit dhe qelizat pėrbrenda nyjes SA dhe AV. Efektet kryesore tė tyre janė dilatimi i arterieve koronare, pėrferike si dhe i arterioleve; veprim negativ inotrop, ngadalėsim i pėrēimit AV etj.

Antihipertenzivėt me veprim qendror, janė agonistė tė alfa2 adrenoreceptoėve, stimulimi i kėtyre receptorėve nė SNQ rezulton me rėnien e tonusit simpatik dhe ulje tė shtypjes sė gjakut.

Simpatomimetikėt,

stimulojnė nė mėnyrė tė drejtėpėrdrejtė ose indirekt receptorėt adrenergjikė dhe japin efekte tė shumta nė varėsi nga receptorėt e prekur. Stimulimi i alfa1 receptorėve jep kontraktim tė muskulaturės sė lėmuar qė qon nė vazokonstrikcion dhe si rrjedhojė nė hipertension. Stimulimi i beta1 receptorėve jep efekt inotrop pozitiv kurse stimulimi i beta 2 receptorėve jep relaksim tė muskulaturės sė lėmuar pra vazodilatim. Simpatomimetikėt kanė pėrdorim tė gjėrė, mirėpo, nė ērregullimet kardiovaskulare pėrdoren kryesisht pėr veprimin nė alfa1 dhe beta1 receptorėt, pėr tė dhėnė njė mbėshtetje hemodinamike nė trajtimin e insuficiencės akute tė miokardit dhe nė shok.

2.1 BARNAT ME VEPRIM  POZITIV INOTROP

Inotropėt

Mekanizmi i veprimit:

Glukozidet e digitalisit ushtrojnė veprimin e vet inotrop pėrmes inhibimit tė pompės tė Na/K ATP-azės nė membranėn e qelizės. Inhibimi i kėsaj pompe lejon  hyrjen e Na ekstracelular nė brendi tė qelizės kardiake. Na intracelular pastaj kėmbehet pėr Ca ekstracelular dhe tėrė kjo rezulton me rritjen e koncentrimit tė Ca intracelular. Sasia e shtuar e Ca intracelular besohet se ėshtė veprimi kryesor terapeutik i digitalisit. Rritja e koncentrimit tė Ca krijon njė ambient relativ acidik gjė qė implikon kėmbimin jonik Na/Ca. Krahas veprimit inotrop, digitalisi zvogėlon pėrqueshmėrinė, e zgjatė periudhėn refraktare dhe e rrit tonusin vagal dhe tėrė kėto reduktojnė frekuencėn ventrikulare si dhe shpjegojnė veprimin e dobishėm “antiaritmik” tė digitalisit.

Dopamina, prekursori metabolik i noradrenalinės dhe i adrenalinės, shkakton lirimin e noradrenalinės nga terminalet nervore. Efektet klinike tė saj janė nė korelacion me koncentrimin dhe shpejtėsinė e dhėnies me infuzion. Nė sistemin kardiovaskular, receptorėt e dopaminės janė tė ndarė nė D1 dhe D2 receptorė, dhe dopamina egzogjene i stimulon qė tė dyjat. Gjatė administrimit tė dozave tė vogla (1.5-2 mg/kg/min) dopamina vepron kryesisht nė receptorėt dopaminergjikė qė ndodhen nė vazat renale, mezenteriale, koronare dhe ate cerebrale e qė rezulton me vazodilatacion. Efekti klinik mė i madh i kėtij veprimi shprehet me rritjen e qarkullimit renal tė gjakut. Gjatė administrimit tė dozave mesatare terapeutike (2-10 mg/kg/min) dopamina stimulon poashtu receptorėt beta1-adrenergjik, qė rezulton me rritjen e punės kardiake ndėrsa nė tė njėjtėn kohė perzistojnė efektet vazodilatatore tė induktuara nga stimulimi i receptorėve dopaminergjik. Nė dozat e mėdha (>10 mg/kg/min) predominon agonizmi alfa-adrenergjik gjė qė rezulton me rritjen e rezistencės periferike vaskulare dhe vazokonstrikcion renal. Ėshtė interesant se fenoldopami dhe bromokriptina, agonistėt selektiv tė D1 dhe  D2-receptorėve e zvogėlojnė TA tek pacientėt hipertenziv.

Edhe pse dobutamina konsiderohet nė rradhė te parė agonist beta1-adrenergjik, ajo pėrmban poashtu beta2 dhe alfa1 efekte  stimulatore. Tėrė farmakologjia e kėtij medikamenti ėshtė pasqyrim i kombinimit tė beta agonizmit tė (+) izomerit dhe alfa agonizmit mė pak potent tė (-) izomerit tė komponimit racemik primar. Stimulimi i beta1 receptorėve adrenergjik predominon dhe rrit kontraktilitetin miokardial dhe vėllimin goditės me efekt kronotrop modest gjė qė rezulton me rritjen e punės sė zemrės. Efektet sekondare hemodinamike tė dobutaminės janė zvogėlimi i rezistencės vaskulare sistemike (afterload) dhe i presionit mbushės ventrikular (preload). Nė dallim prej dopaminės, dobutamina nuk stimulon receptorėt dopaminergjik e as nuk shkakton lirimin e noradrenalinės nga terminalet nervore simpatike.

Inodilatatorėt si p.sh. fosfodiesterazė III (PDE III) inhibuesit, amrinoni (p.sh. inamrinone ) dhe milrinoni nė mėnyrė simultane rrisin (efekt sekondar i veprimit inotrop) dhe zvogėlojnė (efekt sekondar i veprimit vazodilatator) presionin e mbushjes, preload (ngarkesėn vėllimore, sistolike) dhe afterload (ngarkesėn diastolike). Edhe pse jo tėrėsisht e kuptuar, besohet se inodilatatorėt inhibojnė izoenzimin pėrgjegjės pėr degradimin e AMP-ciklike. Inhibimi i izoenzimit PDE III rezulton me rritje tė koncentrimit intracelular tė AMP-ciklike. Ėshtė interesant tė pėrmendet se PDE III ėshtė prezent nė qelizat e miokardit dhe muskulaturėn e lėmuar tė enėve tė gjakut nė koncentrim tė lartė. Si dhe tek inotropėt tjerė, AMP-ciklike e rritur, rrit kontraktilitetin e miokardit, indeksin kardiak, kompliansėn diastolike dhe vėllimin goditės dhe tė gjitha kėto shkaktojnė rritje minimale tė frekuencės. Inodilatatorėt poashtu mund tė ndryshojnė lirimin ose/dhe marrjen e Ca nga ana e retikulumit sarkoplazmatik, ngrisin senzitivitetin e proteineve kontraktile ndaj Ca, ose aktivojnė kanalet e Na tė varura nga Ca por pėr tė gjitha kėto mekanizma nevojiten studime tė mėtutjeshme. Kjo kaskadė biokimike nė stadin e vetė tė fundit e zvogėlon kėrkesėn e miokardit pė O2, rezistencėn vaskulare sistemike, si dhe ngarkesėn diastolike dhe atė sistolike. Ėshtė e qartė se agjenti farmakologjik i cili mund tė sigurojė njė profil tė tillė hemodinamik, sidomos nėse nuk tregon efekte anėsore gjatė pėrdorimit afatgjatė ėshtė medikament premtues nė trajtimin e IKZ(insuficiencės kronike tė zemrės) ose tė gjendjeve tė zgjedhura tė punės sė zvogėluar tė zemrės. Aktualisht, rekomandohet qė pėrdorimi i inodilatatorėve tė bėhet nė periudhė afatshkurtėr me qėllim tė parandalimit tė zhvillimit tė tahifilaksės ose/dhe tė efekteve anėsore.

DIGOKSINA

Indikacionet:

Insuficienca kardiake, aritmia supraventrikulare (veēanėrisht fibrilim atrial), tahikardi paroksizmale atriale.

Kundėrindikacionet:

Te pacientėt me ndjeshmėri tė lartė nė bar, bllok i plotė kardiak, bllok i pjesshėm A-V, bradikardi e rėndė sinusale. Injekcionet e kripėrave tė kalciumit janė tė kundėrinduktuara gjatė mjekimit me digoksinė sepse mund shkaktojnė aritmi serioze.

Veprimet anėsore:

Anoreksi, tė vjellja, diarre, dhembje abdominale, ērregullime nė tė pamur, dhembje tė kokės, lodhje, pėrgjumje, konfuzion, deliri, halucinacione, aritmi, reakcione nė lėkurė dhe gjinekomasti.

Dozimi:

Tė rriturit: digjitalizim i shpejtė (24-36 orė), 1-1.5 mg nė 24 orė, nė doza tė ndara; digjitalizimi mė pak urgjent (3-5 ditė); 0.75-1.5mg nė ditė, nė doza tė ndara, deri sa tė arrihet kompensimi. Doza mbajtėse, 0,25-0.75 mg nė ditė, nė doza tė ndara.

Fėmijėt nėn 10 vjeē: digjitalizim i shpejtė (24-36orė), 0.025 mg/kg, nė intervale tė pėrshtatshme, deri sa tė arrihet kompensimi.

Fėmijėt mbi 2 vjeē: 0.02-0.04mg/kg dy javė.

Fėmijėt deri nė dy vjeē: 0.03-0.05mg/kg.

Format farmaceutike dhe dozat:

Tableta: 0.125 mg, 0.25 mg, 0.5 mg.

Kapsulla: 0.05 mg, 0.1 mg, 0.2 mg.

Injekcione: 0.1 mg/mL (pediatrike), 0.25 mg/mL.

 

DOPAMINA

Indikacionet:

Shok kardiogjen nė infarkt ose ndėrhyrje kirurgjike nė zemėr.

Kundėrindikacionet:

Takiaritmi, feokromocitomė.

Veprimet anėsore:

Vjellje, vasokonstrikcion perferik, hipotension, hipertension, tahikardi.

Dozimi:

Me rrugė I.V.: me perfuzionim, nė fillim

2-5 mikrogram/kg/minut. Perfuzionimi mund tė rritet nga 1 deri nė 4 mikrogram/kg/minut, nė interval kohor prej 10 deri nė 30 minuta.

Format farmaceutike dhe dozat:

Injekcione: 40mg/mL nė ampula prej 5mL

 

IZOPRENALINA

Indikacionet:

Blloku kardiak, bradikardia e rėndė.

Kundėrindikacionet:

Pacientėt me tahikardi tė zhvilluar nga intoksikimi me digitale, aritmi, angina pectoris.

Veprimet anėsore:

Tahikardi, aritmi, hipotension, tremor, kokėdhembje.

Dozimi:

I.V. infuzion: 0.5-10 mikrogram/minut.

Format farmaceutike dhe dozat:

Injekcione: 20 mikrogram/mL nė ampula prej 10 mL.

 

2.2 DIURETIKĖT

Diuretikėt

Mekanizmi i veprimit:

Pėrveē manitolit dhe agjentėve tjerė osmotikė, tė gjithė diuretikėt ndikojnė nė transportin e elektrolitėve nė epitelin e nefronit.Tiazidet inhibojnė reapsorbimin e Na nė nivelin kortikal dhe ate nė pjesėn e nefronit tė vendosur distalisht nga ansa e Henleut.Tiazidet e ushtrojnė veprimin e tyre nga ana luminale e membranės sė nefronit, pra ata sė pari duhet tė filtrohen pėr tė mundur tė veprojnė. Metolazoni, tiazidi me potencė tė lartė dhe kohė tė gjatė tė veprimit pėrpos nė tubujt distal mund tė veprojė edhe nė ato proksimal. Jo si tiazidėt tjerė, metolazoni e mban efektivitetin e vetė edhe kur filtrimi glomelural ėshtė i ulėt, dhe kjo mund tė spjegohet me vendveprimin e tij nė pjesėt proksimale, ose mė mirė tė thuhet, potenca e tij e lartė demonstrohet me aftėsinė e tij depėrtuese nė vendin e veprimit edhe kur filtrimi glomelural ėshtė i dėmtuar.

Inhibuesit e karboanhidrazės e pengojnė veprimin e saj jo vetėm nė korteksin renal por edhe nė sy duke e redukuar prodhimin e humor aquosus si dhe nė SNQ ku shkakton zvogėlimin e prodhimit tė likuorit cerebrospinal. Nė veshkė, barnat siē ėshtė acetazolamidi potencojnė klirensin e Na dhe bikarbonateve. Nė tubujt distal vjen deri tek humbja e K gjatė tentimit tė tij tė rikthejė Na e filtruar.

Veprimi i diuretikėve tė ansės mund tė jetė i ndėrmjetėsuar me anėn e disa mekanizmave qė janė prezente brenda pjesės sė trashė, medulare tė ansės ascendente. Kėtu bėjnė pjesė: (a) pengimi nė kotransportin e Na-K-2Cl jonit nė sipėrfaqen luminale, (b) pengimi i Na-K pompės dhe (c) kėmbimi i  anioneve. Derisa furosemidi me gjasė vepron nė tė gjitha kėto pikat, bumetanidi dhe torsemidi janė specifik pėr Na-K-2Cl sistemin e kotransportit. Acidi etakrinik poashtu vepron nė pikėn e Na-K-2Cl kotransportit por ndoshta me njė mekanizėm qė dallon nga veprimi i 3 diuretikėve tė tjerė tė ansės.

Kombinime tė ndryshme tė barnave mund tė krijojnė njė efekt tė fuqishėm diuretik. Ndoshta kombinimi mė i njohur i diuretikėve ėshtė metolazoni me diuretikėt e ansės. Pėrdorimi simultan i metolazonit me diuretikėt e ansės shkakton humbje ekstenzive tė lėngjeve dhe tė elektrolitėve si pasojė e veprimit inhibues nė dy pika sekvenciale brenda nefronit. Ky kombinim pėrdoret atėherė kur efekti i diuretikėve tė ansės ėshtė mė i vogėl se sa dėshirohet. Efekt i ngjajshėm mund tė arrihet kur kombinohen tiazidet tjera me diuretikėt e ansės nėse klirensi i kreatininės nuk ėshtė aq i dėmtuar sa tė pamundėsohet arritja e tiazidit nė vendin e veprimit.Nė rastet kur filtrimi glomelural ėshtė i dobėt disa klinicistė e pėrdorin manitolin-diuretik osmotik me qėllim tė pėrfitimit tė njė koncentrimi mė tė lartė tė diuretikut tė ansės nė vendin e veprimit.

 

AMILORIDI

Indikacionet:

Ėshtė diuretik i dobėt, ruajtės i kaliumt, pėr kėtė arsye pėrdoret si mjekim alternativ nė vend tė shtesave me kalium, kur pėrdoren diuretikėt tiazidik ose tė ansės sė Henleit. Pėrdoret te hipertensioni si dhe edemat.

Kundėrindikacionet:

Pacientėt me nivel tė kaliumit tė rritur nė serum.

Veprimet anėsore:

Dhembje koke, plogėshti, marramendje, encefalopati, hipotension ortostatik, nause, anoreksi, diarre, anemi aplastike, hiperkalemi etj.

Dozimi:

Doza e zakonshme 5 mg nė ditė, mund tė rritet deri nė 10 nė rast nevoje. Dozimi maksimal 20 mg nė ditė.

Format farmaceutike dhe dozat:

Tableta : 5 mg.

 

BUMETANIDI

Indikacionet:

Edema nga insuficienca kongjestive e zemrės, ciroza e mėlqisė, insuficienca e veshkeve, sindromi nefrotik, edema akute e mushkėrive dhe edema tek shtatzanat si dhe pėr rritjen e diurezės tek intoksikacionet me barbiturate dhe salicilate.

Kundėrindikacionet:

Koma hepatike, anuria si dhe tek mungesa e elektroliteve. Ėshtė i kontraindikuar edhe tek pacientėt me tejndjeshmėri tė njohur nė bar apo nė sulfonamide.

Veprimet anėsore:

Pėshtirosje, vjellje, ginekomasti, spazmė muskulare, hipokalemi, vertigo, kokėdhimje, hipotension, tharje e gojės diarre, dhembje abdominale, oliguri.

Dozimi:

Tė rriturit: 0.5-2 mg P.O. njė herė nė ditė. Nėse nuk arrihet efekti i dėshiruar mund tė jepet doza e dytė apo e tretė nė 4 deri 5 orė. Doza maksimale ėshtė 10 mg nė ditė. Mund tė administrohet parenteralisht, nė fillim 0.5 deri 1mg I.V. apo I.M. Nėse nuk arrihet efekti i dėshiruar atėherė administrohet doza e dytė dhe e tretė nė interval 2 deri nė 3 orė. Doza maksimale 10 mg nė ditė.

Format farmaceutike dhe dozat:

Tableta: 0.5mg, 1mg, 2mg

Injekcione: 0.25mg/mL

 

FUROSEMIDI

Indikacionet:

Edemat qė shoqėrojnė insuficiencėn kardiake kongjestive, cirozėn hepatike, sėmundjet e veshkeve. Indikohet edhe te edemat pulmonare akute, te helmimet mė barbituratet. Ėshtė i efektshėm te hipertensioni nė kombinim me antihipertensivėt.

Kundėrindikacionet:

I kontraindikuar nė pacientėt me tejndjeshmėri nė bar, anuri, insuficiencė renale, tremujori i parė i shtatzanisė.

Veprimet anėsore:

Dehidrim, ērregullime tė balancit tė lėngjeve dhe elektrolitėve, hiponatremi, alkalozė hipokloremike dhe hipokalemike, ērregullime gastrointestinale, alergji, ekzantema, trombocitopeni, agranulocitozė, leukopeni, anemi plastike, hiperglikemi, glukozuri, hiperurikemi, marramendje, dhembje koke, pankreatit, spazm muskulor, hipotension postural.

Dozimi:

Oralisht: nė edema, nė fillim pėrdoren 40 mg, nė mėngjes. Doza mbajtėse ėshtė 20 mg nė ditė ose 40 mg, njė ditė po, njė ditė jo. Nė edemat rezistente doza mund tė rritet deri nė 80 mg. Te fėmijėt: 1-3 mg/kg masė trupore nė ditė. Nė oliguri mund tė pėrdoren 250 mg nė ditė.

I.M., I.V.(me injektim tė ngadalshėm): nė fillim pėrdoren 20-50 mg. Fėmijėt: 0,5-1,5 mg/kg tė masės trupore deri nė njė dozė maksimale ditore prej 20 mg nė ditė. Nė oliguri I.V. nė fillim: 250 mg pėr 1 orė nė rast nevoje mund tė pėrdoren 500 mg nė 2 orė si dhe 1g pė 4 orė. Nėse nuk arrihet rrezultati mund tė paraqitet nevoja pėr dializė.

Format farmaceutike dhe dozat:

Tableta: 40 mg

Injekcione: 10 mg/mL nė ampula 2 mL.

 

HIDROKLOROTIAZIDI

Indikacionet:

Edemat nė rastet me insuficiencė kardiake kongjestive, nė sėmundje tė veshkeve, si sindromi nefrotik,  me cirozė tė mėlqisė; tek hipertensioni i vetėm ose nė kombinim mė antihipertensiv.

Kundėrindikacionet:

Pacientėt me tejndjeshmėri nė bar, anuri, insuficiencė renale, gutė, insuficiencė e rėndė hepatike, hipokalemi, hiponatremi, hiperkalcemi dhe hiperurikemi.

Veprimet anėsore:

Diarre, konstipacion, anoreksi, dhembje koke, ērregullime tė gjumit, hipotension postural, aritmi, urtikarie, fotosenzibilizim, ērregullime tė tė pamurit, trombocitopeni, ērregullime tė elektrolitėve e tė metabolizmit.

Dozimi:

20-30 mg nė njė dozė nė orėt e para tė mėngjesit. Nė raste tė rėnda mund tė pėrdoren 50-100 mg nė ditė. Qė tė arrihet njė diurezė e kėnaqshme kėshillohet pėrdorimi me ndėrprerje: pas 2-3 ditė ndėrprehet mjekimi pėr disa ditė pastaj doza duhet ulur duke zgjatur intervalin e dhėnies 1-14 ditė. Nė edemat: doza fillestare ėshtė 50-100 mg nė ditė. Nė hipertension mjafton doza prej 25-50 mg nė ditė. Doza mbajtėse 25-75 mg nė ditė. Te fėmijėt: 2 mg/kg tė masės trupore nė ditė, tė ndarė nė dy doza.

Format farmaceutike dhe dozat:

Tableta: 25 mg, 50 mg.

 

INDAPAMIDI

Indikacionet:

Hipertensioni, edema.

Kundėrindikacionet:

Anuria, hipersenzitiviteti ndaj preparateve me prejardhje nga sulfonamidet.

Veprimet anėsore:

SNQ: kokėdhembje, shqetėsim, mundim, dobėsim, marramendje, anksiozitet, depresion, agjitacion.

SKV: humbje e vėllimit, dhe dehidrim, hipotension ortostatik, palpitacione, aritmi, vaskulit.

SGI: nauze, anoreksi, vjellje, dhembje abdominale, diarre, konstipacion.

SUGJ:nokturi, poliuri, urinim frekuent, impotencė.

Lėkura: ekzantemė, prurit, urtikari, flesh.

Tė tjera: shtangime muskulare, hiperurikemi asimptomatike, disbalans fluido-elektrolitik, hiponatriemi dhe hipokloremi dilutive, alkalozė metabolike, hipokalemi, humbje peshe.

Dozimi:

1.25-5 mg nė ditė.

Format farmaceutike dhe dozat: 

Tableta: 1.25 mg, 2.5 mg.

Tableta : 1.5 mg (me lirim tė ngadalėsuar tė substancės aktive).

 

MANITOLI

Indikacionet:

Parandalimi dhe mjekimi i oligurisė tek insuficienca renale; ulje e presionit intrakranial dhe trajtimi i edemės sė trurit; ulje e presionit intraokular dhe pėr trajtimin e helmimeve.

Kundėrindikacionet:

Kongjestionet pulmonare, edemat pulmonare, hemoragji intrakraniale, insuficienca kardiake kongjestive.

Veprimet anėsore:

Vjellje, dhembje koke, marramendje, ethe, tahikardi, dhembje gjoksi, hiponatremi, dehidrim, turbullim i tė pamurit, konvulzione, urtikarie, edemė pulmonare, 

Format farmaceutike dhe dozat:

Tretėsirė pėr infuzion: 10%, 20% ,250 mL dhe 500 mL.

 

METOLAZONI

Indikacionet:

Edemat kardiake dhe renale.

Kundėrindikacionet:

Anuri, komė hepatike ose prekomė, hipersenzitiviteti ndaj tiazideve ose derivateve tjera tė sulfonamideve.

Veprimet anėsore:

SNQ: mundim, kokėdhembje, dobėsi, parestezione, pėrgjumje, depresion, anksiozė, ērregullime tė tė pamurit.

SGI: anoreksi, nauze, pankreatit,vjellje, konstipacion, dhembje abdominale.

SUGJ: nokturi, poliuri, urinim frekuent, impotencė.

SKV: dehidrim, hipotension ortostatik, palpitime, vaskulit, nivel i rritur i holesterolit.

Hematologjike: anemi aplastike, agranulocitozė, leukopeni.

Hepatike: hepatit, ikter.

Lėkura: dermatit, fotosenzitivitet, ekzantemė, purpurė, urtikarie, prurit.

Tė tjera: hiperglikemi, dėmtim i tolerancės sė glukozės, disbalancė e elektroliteve dhe e lėngjeve, hipokalemi, hipomagnezemi, hiponatremi dhe hipokloremi dilutive, alkalozė  metabolike, hiperkalcemi, shtangime muskulare.

Dozimi:

Edema: 5-20 mg (retard tableta), P.O. nė ditė.

Hipertensioni: 2.5-5mg (retard tableta) P.O. nė ditė. Ose tableta prej 0.5 mg njė herė nė ditė (paradite) me mundėsi tė rritjes sė dozės deri nė 1 mg nė ditė. Mund tė kombinohet me antihipertenzivėt tjerė.

Format farmaceutike dhe dozat: 

Tableta (retard): 2.5mg, 5mg, 10mg.

Tableta (me veprim tė shpejtė): 0.5mg.

 

SPIRONOLAKTONI

Indikacionet:

Edema, hipertensioni, hipokalemia diuretike, trajtimi i hiperaldosteronizmit primar, ciroza hepatike me ascit dhe edemė etj.

Kundėrindikacionet:

Pacientėt e ndjeshėm nė spironolakton, anuria, insuficienca renale akute ose progresive, hiperkalemia.

Veprimet anėsore:

Gjinekomasti, ērregullime gastrointestinale, dhembje koke, pėrgjumje, ekzantemė, ataksi, konfuzion mendor, ērregullime menstruale, impotencė etj.

Dozimi:

Hipertension: 50-100 mg nė ditė, mund tė rritet gradualisht deri nė 200 mg.

Edemat 100 mg nė ditė, mund tė rritet deri nė 400 mg nė ditė.

Edema idiopatike: 100 mg nė ditė

Edema tė fėmijėt: 3.3 mg pėr kg peshe trupore nė ditė.

Sindromi nefrotik: 100-200 mg nė ditė

Ciroza 100 mg nė ditė ose deri nė 200-400 mg nė ditė.

Aldosteronizmi: 400 mg nė ditė.

Format farmaceutike dhe dozat:

Tableta: 25 mg, 50 mg, 100 mg.

 

2.3 BARNAT ANTIARITMIKE

 

Grupi I  i antiaritmikėve

Mekanizmi i veprimit:

Grupi i parė i antiaritmikėve janė substanca qė veprojnė nė membranėn e qelizės dhe atė nė kanalet e Na duke e zvogėluar shpejtėsinė maksimale  tė depolarizimit (Vmaks.) qė pasqyrohet nė fazėn O tė potencialit tė aksionit. Bllokada e kanaleve tė natriumit rezulton me automaticitetin e zvogėluar, vonimin e pėrqueshmėrisė, dhe prolongimin e periudhės sė refraktaritetit.

Grupi I i antiaritmikėve klasifikohet mė tutje nė tri nėngrupe ; Ia, Ib dhe Ic. Diferenca nė mes tė kėtyre tri nėngrupeve qėndron nė natyrėn e inhibimit tė kanaleve jonike tė Na. “On-off’ (kyqės-ēkyqės) kinetikėt e receptorėve  referojnė (tregojnė) pėr afinitetin pėr lidhje tė barit pėr kanalet e Na (“on” kinetikėt). “Off” kinetikėt karakterizohen me shpejtėsinė e shprehur tė disocimit tė barit nga kanalet e Na. Grupi I i antiaritmikėve poashtu cilėsohet me karakteristika tė caktuara varėsisht nga mekanizmi me tė cilinė inhibohen kanalet e Na.

Nėngrupi Ia ushtron njė veprim mesatar nė  receptorėt e kanaleve tė Na gjė qė implikon njė efekt tė moderuar nė shpejtėsinė e depolarizimit. Kėtu bėjnė pjesė kinidina, prokainamidi dhe dizopiramidi.

Nėngrupi Ib (lidokaina, meksiletini dhe tokainidi) karakterizohet me njė “on-off” veprim rapid nė receptorėt e kanaleve tė Na dhe si pasojė e kėtij veprimi tė shkurtėr kanė efekt minimal nė depolarizim.

Nėngrupi Ic (enkainidi, flekainidi, moricizina dhe propafenoni) ushtrojne njė veprim “on-off” tejet tė ngadalshėm nė receptorėt e kanaleve tė Na dhe pėr kėtė arsye kanė efekt tė madh nė depolarizim ,gjė qė demonstrohet me ndryshime tė shprehura nė fazėn O tė potencialit tė akcionit.

Grupi II i antiaritmikėve

Mekanizmi i veprimit:

Antagonistėt Beta-adrenergjik bėjnė gara me neurotransmiterėt adrenergjik (p.sh. kateholaminet) pėr lidhjen me receptorėt simpatik. Efekti primar pozitiv farmakodinamik/elektrofiziologjik i beta-bllokuesve konsiderohet tė jetė si pasojė e antagonizmit direkt ndaj stimulimit adrenergjik nė nyjet AV dhe SA. Pėr kėtė arsye  pėrdorimi i beta-bllokuesve do tė ishte mė i dėshirueshėm tek aritmitė e shkaktuara si pasojė e defekteve nė kėto nyje.Farmakologjikisht, kėto substanca mund tė rrisin AV refraktaritetin, zvogėlojnė automaticitetin dhe ngadalsojnė kondukcionin.

Grupi III i antiaritmikėve

Mekanizmi i veprimit:

Amjodaroni, bretiliumi dhe sotaloli janė tre pėrfaqėsuesit primar tė kėtij grupi edhe pse ekzistojnė edhe substanca tjera me veprim tė ngjajshėm nė zemėr. Grupi III vepron , sė paku sa i pėrket veprimit primar elektrofiziologjik tė tyre, duke e rritur kohėzgjatjen e potencialit tė akcionit nėpėr tėrė miokardin dhe nė mėnyrė konsekuente prolongon periudhėn refraktare efektive.Prej tė gjithė klasave tė antiaritmikėve mė sė paku dihet pėr mekanizmin e veprimit tė kėtij grupi. Aq mė tepėr, shumė prej tyre kanė edhe veprime tė tjera me efekte tė shumėfishta farmakologjike dhe elektrofiziologjike.

Disa hulumtime  tregojnė se barnat e klasės III  ushtrojnė veprimin e tyre primarisht pėrmes bllokadės sė  kanaleve jonike tė Ka.Nė pėrgjithėsi nuk besohet se veprimi i tyre ėshtė si pasojė e bllokadės sė kanaleve tė Na ose i zvogėlimit tė shpejtėsisė sė pėrqimit dhe tė automaticitetit.

Pa marrė parasysh se sa dihet pėr mekanizmat e veprimit tė kėtij grupi ka mbetur edhe shumėēka tė hulumtohet. Shumė pjesėtarė tė kėtij grupi kanė efekte tė shumėfishta elektrofiziologjike. P.sh. amjodaroni posedon karakteristikat elektrofiziologjike tipike pėr anėtarėt e grupeve tjera ; aftėsi potenciale pėr bllokimin e kanaleve tė Na (grupi I), alfa dhe beta bllokadė jokompetitive (grupi II), veprim tė njėjtė si grupi III (qė nuk ėshtė rast me bretiliumin ose sotalolin) dhe nė fund bllokim i kanaleve tė Ca (karakteristikė tė klasės IV). Mė tutje,edhe pse amjodaroni ishte krijuar dhe testuar parimisht si antianginoz ai posedon edhe efektin vazodilatator koronar dhe periferik. Sotaloli posedon karakteristikat farmakodinamike, elektrofiziologjike dhe farmakologjike tė grupit II dhe III.Disopiramida edhe pse e klasifikuar nė grupin I posedon poashtu karakteristikat e grupit III.

Bretiliumi (nė fillim ishte hulumtuar si njė agjent antihipertenziv) sė pari shkakton lirimin e norepinefrinės (noradrenalinės) prej pjesėve terminale tė fijeve simpatike, e pastaj pason veprimi i tij antiadrenergjik. Duke u koncentruar nė pjesėn terminale tė fijes nervore simpatike bretiliumi tani pengon lirimin e mėtutjeshėm tė norepinefrinės.Veprimi pėrfundimtar ėshtė beta-bllokada indirekte. Farmakologjia e bretiliumit ėshtė unike pėr arsye se ai nė fillim indukton lirimin e norepinefrinės prej terminaleve nervore adrenergjike, dukuri qė mund tė jetė e dobishme nė aspektin e rivėnies (ripėrtrirjes) sė qarkullimit koronar tė gjakut dhe tė modifikimit tė zhvillimit tė aritmisė. Kėto procese janė tė ngjajshme me veprimin e norepinefrinės nė rastet e reanimimit.

Grupi IV i antiaritmikėve

Mekanizmi i veprimit:

Ky grup i antiaritmikėve (bllokuesit e Ca kanaleve), bėn inhibimin e hyrjes intracelulare tė Ca pėrmes kanaleve tė ngathėta tek tė ashtuquajturat “indet e varura nga Ca” tė miokardit qė kryesisht janė tė koncentruara nė nyjet SA dhe AV. Prej tė gjithė antagonistėve tė kanaleve tė Ca qė janė nė disponim, vetėm verapamili dhe diltiazemi posedojnė aktivitet sinjifikant antiaritmik. Bllokada e kanaleve tė Ca e ngadalėson pėrqueshmėrinė, e ulė automaticitetin dhe e zgjatė periudhėn refraktare si nė nyjen SA ashtu edhe nė atė AV. Si rezultat, pragu i ngacmimit i nyjes SA rritet, nė EKG vėrehet zgjatja e PR intervalit dhe pėrgjegjja e ventrikujve nė impulset atriale zvogėlohet.Pėr kėto arsye verapamili dhe diltiazemi janė tė pėrshtatshėm pėr trajtimin e tahikardive supraventrikulare duke pėrfshirė dhe tahikardinė paroksizmale supraventrikulare, fibrilimin atrial dhe/ose flaterin atrial si dhe tahikarditė ri-hyrėse qė pėrfshijnė nyjen AV.

 

ADENOZINA

Indikacionet:

Pėr konvertim tė shpejtė nė ritmin sinusal normal tė tahikardive paroksizmale supraventrikulare.

Kundėrindikacionet:

Pacientėt me ndjeshmėri tė lartė nė bari; te pacientėt qė vuajnė nga shkalla e 2-tė dhe 3-tė e bllokut A-V, nga sindromi i sinusit tė sėmurė (pėrjashtuar pacientėt me pacemaker artificia funksional) dhe astma.

Veprimet anėsore:

Skuqja fytyrės, dispne, bronkospazmė, ndjenjė e shtrėngimit nė krahror, djersitje, palpitacione, turbullim i tė pamurit, bradikardi, dhembje krahrori, dhembje koke, marramendje, dhembje shpine, qafe dhe krahėsh, shije metalike. Kėto efekte janė tė lehta dhe mirė tolerohen nga pacientėt.

Dozimi:

Me injektim tė shpejtė nė venė: 3 mg brenda 2 sekondash; nė rast nevoje pas 1-2 minutash injektohen 6 mg dhe pastaj edhe njėherė 12 mg pas 1-2 minutash.

Format farmaceutike dhe dozat:

Injekcione: 3 mg/mL nė 2 mL dhe 3 mL ampulė.

 

AMJODARONI

Indikacionet:

Tahiaritmi tė shoqėruara me sindromin Wolf-Parkinson –White, flater atrial dhe fibrilim. Tė gjitha takiarimitė me natyrė paroksismale kur barnat e tjera nuk mund tė pėrdoren.

Kundėrindikacionet:

Tek pacientėt me ndjeshmėri tė lartė nė barin. Bradikarditė sinusale, bllok A-V (pėrveē rasteve tė pacemakerit r); nė ērregullime orale: 200 mg, 3 herė nė ditė, pėr njė javė. Njė javė mė vonė doza ulet nė 200 mg, 2 herė nė ditė. Doza mbajtėse ėshtė 200 mg nė ditė.

I.V.: Pėr mjekimin e krizave 5 mg/kg masė trupore (1-3minuta) ose mė perfuzionim, 300 mg (20-120 minuta). Pėr parandalimin e krizave 10-20 mg/kg masė trupore me perfuzionim pėr disa ditė. Nė raste tepėr urgjente mund tė pėrdoren, me injektim tė ngadalshėm nė venė, 150-300 mg, nė 10-20 mL tretėsirė glukoze 5% me kohėzgjatje tė paktėn 3 minuta (vetėm nė repartet e reanimacionit).

Format farmaceutike dhe dozat:

Tableta: 100 mg, 200 mg.

Injekcione: 50 mg/mL, nė ampula 3mL.

 

ATENOLOLI

Indikacionet:

Hipertensioni arterial (esencial dhe renal).

Kundėrindikacionet:

Pacientėt me ndjeshmėri tė lartė ndaj barit; bradikardi sinusoidale: shkalla e 2-tė dhe e 3-tė e bllokut A-V; insuficiencė kardiake kongjestive e dekonmpensuar.

Veprimet anėsore:

Bradikardi, ērregullime tė gjumit, ērregullime tė tė pamurit, ekzantemė, ērregullime gastrointestinale, insuficiencė kardiake, bllok kardiak, hipotension, parestezi, hipoglikemi.

Dozimi:

Oralisht: 100 mg nė ditė, mė mirė nė mėngjes. Doza maksimale ėshtė 200 mg nė ditė.

I.V.: 5 mg nė kohėzgjatje prej 5 minutash dhe pas 10 minutash 5 mg tė tjera. Pastaj kalohet nė trajtim oral 50 mg nė ēdo 12 orė dhe nė fund 10 mg oralisht, 7 ditė.

Format farmaceutike dhe dozat:

Tableta: 25 mg, 50 mg, 100 mg.

Injekcione: 5 mg/10 mL.

 

DIZOPIRAMIDI

Indikacionet:

Aritmitė ventrikulare sidomos tė atyre pas infarktit tė miokardit dhe tė aritmive supraventrikulare.

Kundėrindikacionet:

Pacientėt mė ndjeshmėri tė lartė nė bar, sindromi i sinusit tė sėmurė, shkalla e 2-tė dhe e 3-tė e bllokut tė zemrės nė absencė tė pacemakerit, shok kardiogjen dhe insuficiencėė e rėndė kardiake e pa kompensuar.

Veprimet anėsore:

Hipotension, kollips kardiovaskular, tharje goje, turbullim i tė pamurit, retenė e urinės, psikozė akute, ikter kolestatik, hipoglikemi.

Dozimi:

Me rrugė  orale: 300-800mg nė ditė nė doza tė ndara,

I.V.: 2mg/kg masė, ngadalė pėr njė kohė tė paktėn 5 minuta, deri nė njė dozė maksimale prej 150mg. Pas kėsaj menjėherė vijohet ose me 200mg oralisht e pastaj mė 200mg, ēdo 8 orė ose me 0.4mg/kg nė orė. Me perfuzion nė venė: nė orėn e parė 300mg dhe pastaj 800mg nė ditė.

Format farmaceutike dhe dozat:

Kapsulla: 100mg, 150mg.

Injekcione: 10mg/mL nė ampula 5mL (si fosfat)

 

KINIDINA

Indikacionet:

Mposhtje e tahikardive supraventrikulare dhe aritmive ventrikulare.

Vėrejtje tė posaēme:

Test doza prej 200 mg pėr zbulimin e reakcioneve tė tejndjeshmėrisė.

Kundėrindikacionet:

Blloku i zemrės.

Veprimet anėsore:

Shiko tek prokainamidi; aritmitė ventrikulare, trombocitopeni, anemi hemolitike, rrallėherė hepatit granulomatoz, cinhonizėm.

Dozimi:

Sulfat kinidine 200-400 mg nga 3-4 herė nė ditė .

Shėnim: Sulfat kinidine 200 mg= Bisulfat kinidine 250 mg.

Forma farmaceutike dhe doza:

 

LABETALOLI

Indikacionet:

Tek hipertensioni i lehtė, i moderuar dhe i rėndė si dhe hipertensioni gjatė shtatzanisė; angina pectoris me hipertension egzistues. Injekcionet indikohen nė ato raste, kur kontrolli i shpejtė i tensionit ėshtė thelbėsor tek pacientėt me hipertension tė rėndė; hipertensionin e rėndė tek shtatzanitė apo gjatė anestezisė sė pėrgjithshme, kur indikohet njė teknikė hipotensive. Injekcionet indikohen edhe nė epizodat hipertensive pas infarktit akut tė miokardit.

Kundėrindikacionet:

Pacientėt me tejndjeshmėri ndaj barit; bllok i zemrės i shkallės sė dytė ose tė tretė; shok kardiogjen ose gjendje tė tjera qė shoqėrohen me hipotension tė rėndė ose bradikardi tė rėndė. Injekcionet janė tė kontraindikuara nė kontrollin e epizodave hipertensive pas njė infarkti tė miokardit.

Veprimet anėsore:

Dhembje koke, marramendje, letargji, kongjestion i hundės, gjendje shpirtėrore e keqe, djersitje dhe rrallė edemė e nyjeve tė kėmbės.Tė gjitha kėto efekte anėsore shfaqen gjatė javėve tė para tė mjekimit. Dozat e larta shkaktojnė hipotension postural. Nė raste tė rralla mund tė paraqiten miopati toksike, angjioedemė e dispne, dėmtime tė melqisė.

Dozimi:

Me rrugė orale: nė fillim 100 mg (pėr tė moshuar 50 mg), 2 herė nė ditė, qė merren gjatė ngrėnjes. Kjo dozė mund tė rritet pas 2 javėsh deri nė njė dozė tė zakonshme 200 mg, 2 herė nė ditė e qė pastaj mund tė arrijė deri nė 800 mg nė ditė, nė  dy doza tė ndara. Doza maksimale ėshtė 2,4 g. I.V.: 50 mg, tė paktėn mbrenda 1 minuti e qė mund tė pėrsėritėt sipas nevojės pas 5 minutash. Doza maksimale 2,4 g. Me perfuzionim nė venė: 2 mg/minutė doza e zakonshme ėshtė 50-200 mg. Hipertensioni tek shtatzania mjekohet mė 20 mg/orė, qė dyfishohet ēdo 30 minuta. Doza maksimale ėshtė 160 mg/orė. Hipertensioni pas infarktit tė miokardit mjekohet me 15 mg/orė qė rritet gradualisht deri nė maksimalisht 120 mg/orė.

Format farmaceutike dhe dozat:

Tableta: 100 mg, 200 mg, 400 mg.

Injekcione; 5 mg/mL nė 5 mL, 20 mL ampula

 

LIDOKAINA

Indikacionet:

Aritmitė ventrikulare posaēėrisht mbas infarktit tė miokardit.

Vėrejtje tė veēanta:

Tė pėrdoren doza mė tė vogla nė insuficiencė kardiake, hepatike dhe nė rast tė nėnshtrimit opercioneve kardiovaskulare; tė vjetrit.

Kundėrindikacionet:

Ērregullimet sinoatriale, tė gjitha shkallėt e blloqeve atrioventrikulare, depresion i rėndė miokardial; porfiria.